Redan på 1600-talet var smålänningarna igång med att hitta alternativ till jordbruket. En mycket stor handelsvara blev tjära och i sin förädlade form bäck. Mycket stora användare av dessa produkter var sjöfarten. Tjära till båtarna och beck till repen blev mycket efterfrågade produkter för Europas sjöfart, som främst utvecklades med den holländska flottan. Sydsverige var det viktigaste produktionsområdet för tjära och beck till sjöfarten som under flera hundra år utvecklade Europas rikedom och makt.

Produktionen gick till så att rännan fylldes med kådrik furu (tall). Den kunde hittas i stubbar eller annan kådrik ved. Sådan kunde man få fram genom att skada tallarna, som då producerade kåda för att läka sina sår. Ovanpå den kådrika veden las ett lager av jord eller annat material som höll bort luften/syret. När man sedan utnyttjar eld och värme för att lösgöra kådan får det inte brinna i dalen. Det är värmen som verkar i processen och ut ur dalen flyter tjäran. Den kan sedan vidareförädlas till beck. Båda produkterna är möjliga att transportera ut från området och driva handel med.

Lättare att hantera

Handeln med beck, tjära och pottaska var mycket omfattande. Det gick under 1700 talet illa åt tall- och lövbestånd. Till detta kom det omfattande svedjebruket. Följden blev att den gamla skogen i landskapet kom att minska kraftigt. Kvar fanns framför allt gran- och ungskog.

© Bo Bergsjö